kom den signalen som jag hoppats på men alltid förblivit tystnad.
evig tystnad förvandlades till något underbart som bara varade för en sekund.

när jag äntligen var där hade du tröttnat på att vänta.
den väntan jag stått med i bagaget i evighet bar du på i en signal.

jag vet att jag mår bättre när jag umgås med folk. problemet är bara att jag blir utmattad av tanken, jag orkar inte eftersom jag känner sån enorm prestationsångest över hela ”umgås”-grejen. alltså dom där jävla råttorna äter sig igenom min kropp och gör mig så illa till mods. för det andra så har jag inte speciellt många att umgås med, av ovanstående anledning.

jag borde ta upp det här med min prestationsångest med någon. men jag orkar, orkar, orkar inte gå i mer terapi. jag orkar inte prata med någon satans psykolog. jag orkar inte prata med någon terapeut, jag vill dessutom byta kontaktperson på psyk, men det orkar jag inte heller pga snällhet gentemot henne. det är inge fel på henne, vi klickar liksom bara inte. gud, det är så mycket jag borde göra.  O R K A R – E J.

åh jag blir så trött. tröttast blir jag på mig själv som inte orkar bråka med alla fyra läkare på psyk som nu är involverade i mitt sjuka så kallade liv. ahh fantastiskt. det tär som fan att bara lyfta på luren och slå deras jävla nummer.

jaja. var förövrigt en hårsmån från att blåsa omkull. var fan halv vägs nere när jag lyckades parera. hur hårda är vindarna om dom lyckas välta en person  på 65 kg?

det vi alla väntat på? och det jag fasar inför. nu kommer det bara gå utför! kom ihåg vart du läste det först.

för det första, snyggt namn han bytt till. hade jag gått i namnbyrtar-tankar hade jag helt klart valt något mer edgy. men det är klart, en man med den typen av skäggväxt har knappast de kloka generna på sin sida. andra frågan jag ställer mig, kan man verkligen rymma från en öppen anstalt?

jahaja, där ser man. dock tycker jag mig ha hört det här någonstans förut. jaa juste, det kom ut en film 2003 som otroligt nog behandlade just det här ämnet. ondskan var således förankrat i verkligheten, om någon tvivlade.

andra nackdelen är att en stor andel (har ej exakta siffror på hur många som jobbar inom psykvården, och då i synnerhet skötare) arbetstillfällen skulle gå förlorade = ökad arbetslöshet, vilket i det stora ekorrhjulet som kallas samhället skulle missgynnas.

så, i förlängningen skulle samhället på det stora hela inte dra några som helst vinster av att börja lobotomera sk. sinnesslöa på nytt, det som en lekman kan se som ett bra alternativ, då denne kan tro att det möjligtvis skulle kunna ingå i någon form av besparingsplan att dra in ytterligare på vårdplatser inom psykiatrin. att köra kalkonstilen* har i detta sammanhanget.

vi med psykiska störningar är således lika viktiga samhällsbärare som de kriminella, de behövs nämligen om man ser saker ur ett rent samhällsvetenskapligt perspektiv.

således har jag nu guidat er till vetskapen om att en återföring av den gamla hederliga behandlingsformen lobotomi inte skulle följas av så mycket fördelar. inte mycket mer än att ge sadistiska läkaren tillfredsställelsen att knacka in en ishacka fem cm in i hjärnan på folk. samt bespara de stackars mentalvårdarnas egna psyke, något som kan behövas i vissa fall om jag förstått saken rätt.

*kalkonstilen
när man föder upp kalkoner till matindustrin läser man in ett gäng i ett litet trångt svart rum och pumpar in mat igenom ett litet rör. där får kalkonerna frodas och bråka med varandra tills de är ätmogna. då dödas dom. tänker att man behandlar lobotomerade på samma sätt, med den lilla skillnaden att de till följd av sin apati skulle dö tämligen fort.

en ringsignal, få ord: du blir hämtad om ett par minuter ta hand om din bror, en orolig pappa som försöker låta lugn och sansad. ett par minuter blir till tio, bli till femton och äntligen står en full bror i hallen, full av både alkohol ångest och minst lika mycket oro som du själv. in i en bil. på väg mot helvetet. hålla en full och orolig brors hand, vara lugn och hålla sin egen ångest i schakt. lyssna på ett album och tänka ‘detta är sista gången vi åker med oro, nästa gång vi åker vet vi att allt är bra’. i höjd med kungsbacka blir en bror illamående och kräks i en pressbyråpåse. den bisarra känslan av att du hör henrik berggren i dina öron, känner lukten av din brors galla och tänker på din syster som ligger hjälplös och out of reach på civa.

tjugo minuter i galldoft och henrik berggren sjunger som om inget hänt. sahlgrenska sjukhuset har aldrig varit fulare, och en bror besudlar den mer genom att kräkas en sista gång. om luften kunde bli mer svårandad, så var det här,  på sahlgrenska sjukhusets jävla långtidsparkering.

håller lillebror hårt i handen. möter pappa och förstår ännu en gång att det är illa. jävligt illa. en hissresa upp till rätt våningsplan, till dom jävla korridorerna och den jävla klockan man måste ringa på för att helvetesporten till civa mirkakulöst ska öppna sig. höra sjukhusljud, känna sjukhuslukt och andas sjukhusluft. passera dörr efter dörr och slutligen komma fram till dörren som leder till henne. ditt hjärtas låga. ett annat rum, en läkare förklarar, berättar. lyssna men inte höra, ta in men inte förstå. höra orden men inte kunna tolka dom.

tid, man vet, att snart är den ute. ett samtal till någon som var ens vän, men visade sig vara en falsk jävla fitta (ja, du ELIN) säga ord man trodde inte kunde säga. gråta på farmors axel, pappas axel, lillebrors axel. kedjeröka, ta ett andetag, försöka ta in vad som händer. önskat sig en flaska sprit, en näve benso och gräs, bara för att glömma. önska sig allra mest att vakna och inse att allt bara var en dröm.

en sista stund, ett par sista ord och hålla hennes torra, beniga, gula men ändå så vackra hand. dra handen igenom hennes otvättade men fortfarande fantastiska hår, klappa hennes kind och försöka säga hej då, förlåt och jag älskar dig så. inse att om 10,20,30 eller 60 minuter så är du faktiskt helt utan henne. helt utan henne med en lillebror som aldrig under sina snart 17 år levt utan sin storasyster.

släppa taget om hennes hand och hålla lite hårdare i lillebrors.
jag älskar dig så förbannat mycket, älskade, bästa KP ♥

finaste, finaste, finaste.
älskar och saknar dig varje dag. ♥

1. för att arbetslösa och sinnesslöa ej är vakna och redo för en arbetsdag 06:04
2. vetskapen om att alla faktiskt kommer få sittplats på tåget, t o m väskan kommer få en egen plats om så önskas. på så vis behöver panik inte uppstå i samband med påstigning.
3. ????? ser ingen annan förklaring??? folk är trötta och orkar inte vara idioter? (hänvisar till punkt ett)

dock blir lyckan om ro och lugn på morgonen inte långvarig, givetvis.

06:27, när tåget rullar in i Kungsbacka, då är folket redo för att vara både idioter och sinnesslöa, för där står dom likt en grupp legosoldater från sudan, uppradade och jävligt redo att gå på tåget, helst innan dörrarna öppnat sig och tåget stannat på perrongen, herregud, släng er framför om det nu är så angeläget att vara först? nu riskerar man få sitta på de utfällbara stolarna, för tåget har ju stannat i både halmstad, falkenberg och varberg.

Mest synd är det ju dock om eftersläntrarna, dom som var både dumma och sinnesslöa redan i lågstadiet och därmed missade den mest basala av de basala lärdomarna nämligen KLOCKAN!!!!! gud vad det irriterar mig, även om det är en typisk sak min terapeut lärt mig att jag inte ska bry mig om, eftersom det absolut inte berikar mitt liv på något vis.

Mer om de sinnesslöa klock-idioterna en annan gång.