fan vad emo jag blev bara sådär. eller ja egentligen inte bara sådär kanske, eftersom jag nyligen upptäckte att jag glömt ta mina mediciner idag. så det var bara att svälja ner dagsdosen plus två extra sobril för att kontrollera råttorna som krafsar i magen och hålla sig borta från att klösa sitt eget skinn i hopp om att den satans ångesten som bubblar i varenda liten jävla por i kroppen.

jag vet att jag mår bättre när jag umgås med folk. problemet är bara att jag blir utmattad av tanken, jag orkar inte eftersom jag känner sån enorm prestationsångest över hela “umgås”-grejen. alltså dom där jävla råttorna äter sig igenom min kropp och gör mig så illa till mods. för det andra så har jag inte speciellt många att umgås med, av ovanstående anledning.

jag borde ta upp det här med min prestationsångest med någon. men jag orkar, orkar, orkar inte gå i mer terapi. jag orkar inte prata med någon satans psykolog. jag orkar inte prata med någon terapeut, jag vill dessutom byta kontaktperson på psyk, men det orkar jag inte heller pga snällhet gentemot henne. det är inge fel på henne, vi klickar liksom bara inte. gud, det är så mycket jag borde göra.  O R K A R – E J.