och det förde inte helt oväntat en hel del tankar kring lobotomi. ett tämligen angenämt sätt att rensa upp bland samhällets absoluta bottenskrap och socialgrupp 3, inte sant? första tanken kring eventuella nackdelar är väl i första hand läkemedelsföretagen, var försäljning av psykofarmaka skulle minska minst sagt drastiskt. till följd av det skulle nedskärningar av många akademiska yrken, så som apotekare, receptarier etc. något som skulle påverka samhället negativt.

andra nackdelen är att en stor andel (har ej exakta siffror på hur många som jobbar inom psykvården, och då i synnerhet skötare) arbetstillfällen skulle gå förlorade = ökad arbetslöshet, vilket i det stora ekorrhjulet som kallas samhället skulle missgynnas.

så, i förlängningen skulle samhället på det stora hela inte dra några som helst vinster av att börja lobotomera sk. sinnesslöa på nytt, det som en lekman kan se som ett bra alternativ, då denne kan tro att det möjligtvis skulle kunna ingå i någon form av besparingsplan att dra in ytterligare på vårdplatser inom psykiatrin. att köra kalkonstilen* har i detta sammanhanget.

vi med psykiska störningar är således lika viktiga samhällsbärare som de kriminella, de behövs nämligen om man ser saker ur ett rent samhällsvetenskapligt perspektiv.

således har jag nu guidat er till vetskapen om att en återföring av den gamla hederliga behandlingsformen lobotomi inte skulle följas av så mycket fördelar. inte mycket mer än att ge sadistiska läkaren tillfredsställelsen att knacka in en ishacka fem cm in i hjärnan på folk. samt bespara de stackars mentalvårdarnas egna psyke, något som kan behövas i vissa fall om jag förstått saken rätt.

*kalkonstilen
när man föder upp kalkoner till matindustrin läser man in ett gäng i ett litet trångt svart rum och pumpar in mat igenom ett litet rör. där får kalkonerna frodas och bråka med varandra tills de är ätmogna. då dödas dom. tänker att man behandlar lobotomerade på samma sätt, med den lilla skillnaden att de till följd av sin apati skulle dö tämligen fort.