ett samtal som indikerar på att allting är allt annat är okej. tio minuter som känns som tio timmar, oro och ångest som fyller rummet och luften du inte kan andas.

en ringsignal, få ord: du blir hämtad om ett par minuter ta hand om din bror, en orolig pappa som försöker låta lugn och sansad. ett par minuter blir till tio, bli till femton och äntligen står en full bror i hallen, full av både alkohol ångest och minst lika mycket oro som du själv. in i en bil. på väg mot helvetet. hålla en full och orolig brors hand, vara lugn och hålla sin egen ångest i schakt. lyssna på ett album och tänka ‘detta är sista gången vi åker med oro, nästa gång vi åker vet vi att allt är bra’. i höjd med kungsbacka blir en bror illamående och kräks i en pressbyråpåse. den bisarra känslan av att du hör henrik berggren i dina öron, känner lukten av din brors galla och tänker på din syster som ligger hjälplös och out of reach på civa.

tjugo minuter i galldoft och henrik berggren sjunger som om inget hänt. sahlgrenska sjukhuset har aldrig varit fulare, och en bror besudlar den mer genom att kräkas en sista gång. om luften kunde bli mer svårandad, så var det här,  på sahlgrenska sjukhusets jävla långtidsparkering.

håller lillebror hårt i handen. möter pappa och förstår ännu en gång att det är illa. jävligt illa. en hissresa upp till rätt våningsplan, till dom jävla korridorerna och den jävla klockan man måste ringa på för att helvetesporten till civa mirkakulöst ska öppna sig. höra sjukhusljud, känna sjukhuslukt och andas sjukhusluft. passera dörr efter dörr och slutligen komma fram till dörren som leder till henne. ditt hjärtas låga. ett annat rum, en läkare förklarar, berättar. lyssna men inte höra, ta in men inte förstå. höra orden men inte kunna tolka dom.

tid, man vet, att snart är den ute. ett samtal till någon som var ens vän, men visade sig vara en falsk jävla fitta (ja, du ELIN) säga ord man trodde inte kunde säga. gråta på farmors axel, pappas axel, lillebrors axel. kedjeröka, ta ett andetag, försöka ta in vad som händer. önskat sig en flaska sprit, en näve benso och gräs, bara för att glömma. önska sig allra mest att vakna och inse att allt bara var en dröm.

en sista stund, ett par sista ord och hålla hennes torra, beniga, gula men ändå så vackra hand. dra handen igenom hennes otvättade men fortfarande fantastiska hår, klappa hennes kind och försöka säga hej då, förlåt och jag älskar dig så. inse att om 10,20,30 eller 60 minuter så är du faktiskt helt utan henne. helt utan henne med en lillebror som aldrig under sina snart 17 år levt utan sin storasyster.

släppa taget om hennes hand och hålla lite hårdare i lillebrors.
jag älskar dig så förbannat mycket, älskade, bästa KP ♥